Om boken: 2024 / Det finns platser där orden från romaner och dikter hörs från överallt, och namnen på invånarna får en att tänka på hjältarna i världslitteratur. Staden Timpamara har varit en sådan plats sedan ett pappersbruk byggdes här för många år sedan. På 1960-talet upptäcks en omärkt grav på stadens kyrkogård, vars hemlighet är avsedd att avslöjas för den lame bibliotekarien och kyrkogårdsvakten. Astolfo Maglinverno. Liksom den medeltida munken i Umberto Ecos roman fascineras Malinverno av universums berättelser och mysterier. En bokälskare med livlig fantasi, Astolfo blandar romanernas handlingar med Timpamarans öden – levande och döda, men mest av allt fascineras han av en gravsten utan namn eller datum med ett fotografi av en kvinna. Med tiden bestämmer han sig för att penetrera denna persons hemlighet. Astolfo kallar henne Emma Rouault, som hjältinnan i Flauberts Madame Bovary. Några månader senare hittar han en blomma framför Emmas gravsten. Vad betyder det? Blommor fortsätter att dyka upp tills några veckor senare ser Astolfo en kvinna lämna en annan blomma och till Astolfos förvåning är hon identisk med bilden av den mystiska Emma…